Genom att hjälpa elever att sätta ord på det som känns oroligt i magen eller huvudet kan vi prata om det tillsammans. Min upplevelse är att när mina elever förstod vad som skedde var de inte lika rädda för sin känsla. På så vis kunde vi tillsammans minska känslan av ångest efterhand. För att visa eleven att inte känslan är lika stark varje dag fick eleven fylla i en blad där de graderade sin känsla. Tillslut behövdes inte graderingen.
Flera av eleverna med ångest kände ingen matlust. För att förklara hur kroppen behöver energi för att kunna tänka klart och på så sätt minska känslan av oro liknande vi den med en bil.







